Styrelsen har haft ett möte som jag inte redovisat här än och har ett kommande möte nästa vecka, så jag ska försöka sammanställa allt efter det mötet.

Resten av detta kommer mest att handla om mig personligen, så den som inte vill läsa det kan sluta här.
Egentligen borde jag kanske börja med att be om ursäkt, men det tänker jag inte gör för det är inget självvalt eller medvetet. Har under ganska lång tid nu haft problem att fokusera vid klubben och en massa andra saker som jag borde ta fatt i. Det är en klyscha att säga att man lever i vakuum men jag upplever det verkligen nu.
2014 går inte till min historia som något av de bättre åren, snarare det sämsta.

Detta kommer bara att vara från klubbens synvinkel. Till viss del började det redan vid klubbens årsmöte. Den absolut största anledningen till att jag övervägde erbjudandet som ordförande var att jag 2013 blivit hedersmedlem i klubben. Sen kom just detta upp som en punkt på årsmötet och efter det varit en massa tjafs och anklagelser med revisorerna om att jag ska betala medlemsavgift m.m. Att mitt namn inte nämndes på årsmötet var tydligen för skydda mig, jag är nog kapabel att försvara mig själv och mina åsikter.
Så här långt har nästan allt mitt arbete handlat om eller präglats totalt av att det hela är efter föreningstekniskt riktiga normer, fokus ligger på att allt görs och bokförs perfekt för ett godkännande vid årets slut. Inget jag känner igen från tidigare perioder i styrelsen, då fokus har varit att skapa en bra verksamhet för medlemmarna, även om mycket skedde genom några korta telefonsamtal, kanske inte alltid efter regelboken, även om det inte finns någon regelbok för föreningsarbetet. Vi har bara stadgarna och Svea rikes lag som styr oss. Resten är bara en praksis som utvecklats från Lagen om ekonomisk förening.
Nog om detta, kommer att skicka all dokumentation till SKKs juridiska har bara inte orkat ta fatt i det heller än, dessutom handlar mer om min egen framtid inom klubben än att det rör hela klubbens verksamhet.

Det riktiga vakuumet kommer av att jag ligger i skilsmässa fortfarande efter mer än två månader vet jag inte var jag ska bo, var jag ska driva eller ens ha ett företag. Just nu bor jag på företaget, men inte ens det hjälper mig att få något gjort.
I stort hänger nu hela framtiden i luften. Bara vi kommer så långt att vissa frågor får sitt svar och jag vet vad jag har att rätta mig efter kan jag lägga fokus på det och få tummen ur. Denna bergodalbana som sker nu har jag svårt att hantera.

Har pratat med några om mina funderingar på att hoppa av uppdraget i klubben (finns ju dom som påstår att jag hoppat av uppdrag tidigare, men det stämmer inte, det får förklaras mer privat senare), just nu känner jag mig som en bromskloss som bara hämmar klubbens verksamhet. Ser inget positiv i att jag sitter kvar. Vi är i stort en ganska oerfaren styrelse och min personlighet och sätt att vara gör nog att de flesta tar rygg och väntar på mina initiativ.
Förhoppningsvis har jag om en dryg vecka vissa indikationer om den privata framtiden, så jag väntar minst tills dess med mitt beslut. Jag har absolut inte bara struntat i klubben men det är nog svårt att förklara detta vakuum, hade själv inte förstått ett dugg av det för tre månader sedan.