Dagen innan Svaks årmöte, den 25 mars 2017, hölls en kurs i low-stress stock handling. Föredragshållare var Sophie Atkinson, agronom och doktorand vid SLU i Uppsala med rötter i Melbourne Australien. Sophie är väldigt intresserad av hur vi hanterar våra djur vilket gav henne idén till hennes doktorsavhandling där Sophie studerade hanteringen av slaktdjur på ett flertal olika slakterier i Sverige.

Föredragshållare Sophie Atkinson.

Upplägget för kursen var att på förmiddagen hölls en föreläsning i ämnet med fokus på får, nöt och gris. På eftermiddagen förflyttade vi oss ut till en närliggande gård där Sophie praktiskt applicerade low-stress metoden på några av gårdens ungtackor. Under föreläsningen på förmiddagen berättade Sophie kort om skillnaderna mellan svensk djurhållning och australiensisk, att i Australien hålls djuren, läs nöt och får, ute året runt oftast i stora grupper jämfört med Sverige där vi på grund av klimatet har dem installade under vinterhalvåret. Enligt Sophie toppar Sverige statistiken när det gäller antalet dödsolyckor orsakade av nötkreatur. Hennes analys var att i Sverige så är vi många som arbetar/lever nära djuren samt att vi har dem installade på vintern. Jämfört med Australien där det procentuellt går betydligt fler djur/person.

Med detta i bakhuvudet fick vi se filmer på situationer som skulle kunnat bli direkt farliga. En sådan film visade frånskillning av amkor och kalvar, där flera personer upprepade gånger var nära att bli klämda eller sparkade. Djurkänsla är inte en självklarhet bara för att man jobbar med djur, vissa har mer andra mindre. Men enligt Sophie går det att träna upp.

Low-stress stock handling går ut på att vid all hantering inte pressa djuren utan arbeta med små signaler och hålla koll på individerna. Ta det lugnt och inte stressa utan ge djuren den tid de behöver är nyckeln till framgång. Djuren ska tro att det är deras initiativ. Genom att lura dem, exempelvis fodra in dem i en transport, skapar bara missförtroende och djuren kommer snabbt att vända ut igen när de inser att vi lurat dem. Sophie pratade mycket om tryck och känsla och att man ska använda sig av djurens naturliga ”flight zone” alternativt ”comfort zone”. Detta tänket är lätt att applicera på vallningen och hur vi använder våra hundar. Sophie visade bland annat en film på hur hon med hjälp av tryck och rätt placering ”vallande in” en grupp frigående smågrisar för att sedan med minimal stress hos djuren lasta dem på en transport. Vilket tydligen innan hade varit ganska problematiskt och orsakat mycket stress hos djuren och skötarna.

Vi fick också lära oss hur djuren upplever sin omgivning, får till exempel har ett dåligt djupseende och det tar en stund innan de har avgjort hur stor plats det är, exempelvis i en fålla. Något att tänka på när fåren vägrar gå in i en fålla på tävling. Ytterligare en sak att ha med sig är att får inte ser rakt bakom sig, går man rakt bakom ett får så vänder de gärna sig om för att hålla koll på dig. Så håll dig eller hunden på kanten, flytta gärna från ena sidan till den andra, då ser fåren dig hela tiden och fortsätter framåt. Sophie tipsade om att i hanteringar ska man ha utgången där djuren kom in och att man kan använda sig av något som kallas för Bud-Box system, en omvänd metodik där man låter djuren själva hitta vägen ut. Länk till Youtubefilm som förklarar detta mer ingående finns längre ner.
Jämfört med nöt och grisar har får en hög stresströskel, i situationer där nöt och grisar drabbas av panik ”fryser” fåren och tittar ner i marken. Betyder det att dom inte är stressade eller är det en annan form av överlevnadsstrategi? Sophie skickade med oss en funderare. ”Har vi rätt att utsätta våra får för uppenbara stressfulla situationer bara för att dom har en hög stresströskel?” Dessutom ansåg hon att vallhundar aldrig ska användas inne i hanteringar, eftersom det orsakar för stor stress hos djuren. Detta ger oss ett underlag för diskussion, med tanke på att ta in hunden i en fålla är ett av våra delmoment i vallhundsprovet.

Under den praktiska delen av kursen visade Sophie hur hon med hjälp av tryck och rätt placering flyttade en grupp med tackor i en hage, satte in dem i en fålla och lastade dem på en transport. Här var vi många som kände igen oss. Det är ju just så vi använder våra vallhundar.
Varför använda sig av metoden? Ökad djurvälfärd samt minskad risk för skador hos djuren och deras skötare.

Sammanfattning Low-Stress Stock Handling:
• Tålamod, stressa inte
• Vänd djuren innan du ber dem gå åt ett visst håll
•  Lär djuren gå undan för tryck
• Låt djuren se dig
• Jobba med olika tryck

Low stress-skiss.

För den som är intresserad finns det en hel del att läsa om detta på nätet och för er som inte sett filmen om Temple Grandin, se den!
Sophie Atkinson och hennes arbete
Bud-Box system
Sortering kor och kalvar
Temple Grandin (Trailer)

Deltagande från Skånes VK
Jenny Hallström och Åsa Ramberg